Först publicerad 27 januari 2018. Bearbetad för Helsingia 2026.
Det här inlägget bygger på äldre forskning kring en gren av släkten Hedblom, som också har koppling till det arbete som senare kom att ingå i min bok om Björksläkten. Händelsen finns inte med i boken, men är ett exempel på hur släkthistorien ibland också rymmer mörkare och mer svårfångade människoöden.
Mora marknad var under flera hundra år en välkänd mötesplats dit människor samlades för handel, arbete och nöjen. Men marknadsdagarna rymde inte bara liv och rörelse, utan ibland också våld och tragedi. En sådan händelse inträffade under höstmarknaden år 1885 och kom att beröra en gren av min egen släkt.
Berättelsen kretsar kring Lars Olof Hedblom, farfars far till min morfar Erling Hedblom. I oktober 1885 befann han sig i Mora tillsammans med sin bror Anders Gustaf Hedblom och deras svåger Johannes Kristiansson. Framåt kvällen den 6 oktober uppstod ett våldsamt bråk mellan de tre männen vid landsvägen nära bron i Norets by. Under kvällen hade de druckit, ordväxlingen hårdnade och situationen övergick i handgemäng. Ett skott avlossades och Anders Gustaf blev knivskuren i vaden så svårt att han senare avled.

Häktning och rannsakning
Under natten häktades Lars Olof Hedblom och Johannes Kristiansson av kronolänsman C. Fredrik Falk i Mora. Händelsen uppmärksammades i flera tidningar runt om i landet, där den beskrevs som ett mörkt minne från marknaden.
De båda männen fördes vidare till cellfängelset i Falun och rannsakning hölls senare i Mora häradsrätt. Av de samtida uppgifterna framgår att rätten bedömde att våldet skett i självförsvar eller i en nödtvångssituation. De friades därför från mordanklagelserna, och hovrätten kom senare att fastställa domen.

Ur handlingarna
I samband med häktningen noterades också sådant som de båda männen bar med sig, hur de var klädda och hur de beskrevs till utseendet. Den typen av uppgifter kan i dag kännas oväntat detaljerade, men ger samtidigt en stark närvaro åt människor som annars lätt blir till namn i en tabell eller rad i en kyrkbok.
Handlingarna berättar om slitna kläder, små ägodelar och tydliga signalement – detaljer som påminner om hur nära människors vardag arkivmaterialet ibland kan komma.

Ett mörkt spår i släkthistorien
Alla släktberättelser är inte ljusa, och alla livsöden låter sig inte enkelt sammanfattas. Just därför tycker jag att också sådana här händelser har en plats i släktforskningen. De berättar inte bara om en enskild tragedi, utan också om sin tid, om utsatthet, våld, alkohol, relationer och rättskipning.
För mig är det här en påminnelse om att släkthistoria inte bara består av namn och årtal, utan av människor som levde verkliga liv – med allt vad det innebar.
Källor
Kategorier: : Släktberättelser, Ur arkivet